provtagningskvaliteten

Provtagningskvaliteten avser kvaliteten på processen att samla in kliniska prover som används för laboratorieanalyser. Den omfattar ofta den preanalytiska fasen, inklusive patientidentifiering, provtagningsprocedur, hantering och förberedelse av provet samt märknings-, transport- och lagringsrutiner. En hög provtagningskvalitet är grundläggande för tillförlitliga analysresultat, korrekt diagnostik och patientsäkerhet.

Faktorer som påverkar inkluderar korrekt patientidentifiering, val av rätt provtagningstyp och någorlunda standardiserad teknik, tillräcklig provvolym och att undvika skador som hemolys eller koagulering. Felmärkning, blandning eller kontamination samt otillräcklig eller felaktig förvaring under transport kan försämra provets integritet. Tidsaspekten är viktig: prover bör analyseras inom godtagbara tidsramar och under korrekta förvaringsvillkor för att bevara stabilitet.

Konsekvenserna av dålig provtagningskvalitet kan vara allvarliga. Preanalytiska fel är en vanlig källa till laboratorieproblem, vilket kan leda till felaktiga resultat, felaktiga diagnoser, onödiga åtgärder och förseningar i behandlingen. Vanliga problem inkluderar hemolys, otillräcklig volym, missmärkningsfel och kontaminering.

Förbättringsarbete bygger på tydliga standardoperativa rutiner, löpande utbildning och kompetensbedömning av personalen, samt uppföljning av kvalitetsmått som andel avvisade prover, förekomst av hemolys och väntetider för analys. Åtgärder som används är tydlig märkning med streckkoder, användning av checklists och automation i provhanteringen. Externa kvalitetsbedömningar och följsamhet mot internationella standarder, till exempel ISO 15189 och CLSI-riktlinjer, stöder kontinuerlig förbättring.

Sammanfattning: En god provtagningskvalitet är en väsentlig del av laboratoriets kvalitetssystem och påverkar tillförlitligheten i resultat och patientvård.