programvaruarkitektur

Programvaruarkitektur är studiet och konsten att organisera ett mjukvarusystems struktur. Den beskriver vilka komponenter som finns, hur de kommunicerar, hur data lagras och hur systemet svarar mot krav över tid. En målmedveten arkitektur syftar till att stödja funktionalitet, kvalitetsegenskaper och förändringar samtidigt som tekniska och organisatoriska begränsningar beaktas.

Grundläggande begrepp inkluderar komponenter eller moduler, gränssnitt mellan dem, kommunikationssätt och dataflöden. Arkitekturen dividerar systemet i delar som kan utvecklas och bytas ut med kontrollerad påverkan på resten av systemet. Arkitekturstilar och -mönster beskriver övergripande sätt att organisera dessa delar, till exempel lagrad arkitektur, monolit, mikrotjänster, händelsedriven arkitektur och tjänsteorienterad arkitektur. Valen påverkas av krav på skalbarhet, prestanda, tillförlitlighet, säkerhet och underhållbarhet samt av tekniska och organisatoriska omständigheter.

Kvalitetsegenskaper och designprinciper styr arkitekturens beslut. Viktiga principer inkluderar separation of concerns, modularitet, abstraktion och inkapsling, kohesion och koppling, samt enkla gränssnitt och tydliga kontrakt. Arkitekturutformning innebär ofta avvägningar mellan flexibilitet och komplexitet, prestanda och kostnad, samt kortsiktiga och långsiktiga mål.

Processen inkluderar arkitekturbeskrivningar och arkitekturbeslut (ADR), olika vyer över systemet och kontinuerlig utvärdering i samarbete med intressenter. Arkitekturen binder krav, teknikval, utvecklingsarbete och underhåll i en samordnad helhet och påverkar val av ramverk, databaser, kommunikationsmöjligheter och integrationsstrategier.