produktivitetsökning

Produktivitetsökning avser en ökning av produktionen per insatt enhet av produktionsfaktorer över tid. Inom nationalekonomi används ofta arbetsproduktivitet, det vill säga output per arbetstimme, samt total faktorproduktivitet (TFP), som fångar delen av tillväxten som inte förklaras av insatta faktorer som arbete och kapital.

Orsakerna till produktivitetsökning delas ofta in i tre huvudkategorier: teknisk progress och kapitalinvesteringar; förbättrad arbetsorganisation och processförbättringar; samt kompetensutveckling och utbildning. Teknologi, automatisering och digitalisering kan öka outputs per tidsenhet, medan bättre arbetsorganisation minskar slöseri och väntetider.

Mätning: arbetsproduktivitet mäts som realt output delat med arbetstimmar eller antalet sysselsatta. TFP räknas ut som den del av tillväxten som kvarstår efter att effekter av kapital och arbete tagits i beaktning. Data hämtas ur nationalräkenskaper och branschstatistik och är föremål för mätosäkerhet och revisionsbehov.

Strategier för att öka produktiviteten på företagsnivå inkluderar lean management, processkartläggning, standardisering, investeringar i automation och digitalisering samt kompetensutveckling. På samhällsnivå bidrar investeringar i forskning, utbildning, infrastruktur och innovativa ekosystem till längre sikt.

Begränsningar och utmaningar inkluderar risk för avtagande marginalnytta, konjunktursvängningar samt omställningsbehov för arbetstagare vid automatisering. Produktivitetsmått är känsliga för prisförändringar, kvalitetsförändringar och metodologiska skillnader.

Se även: produktivitetsutveckling, innovation, automatisering, lean management, arbetsmarknadspolitik.