primärlindningen

Primärlindningen är den lindning i en elektrisk transformator som är kopplad till ingångskällan. Tillsammans med kärnan och sekundärlindningen bildar den en magnetiskt kopplad enhet där energi överförs genom det magnetiska flödet. När primärlindningen förs med växelström uppstår ett varierande magnetiskt flöde i kärnan, vilket inducerar spänning i sekundärlindningen enligt förhållandet Vp/Vs = Np/Ns i idealfallet.

Konstruktion: Primärlindningen består vanligtvis av koppar- eller aluminiumtråd som lackats och uppspunnits runt kärnan i flera lager. Mellan varven ligger isolationsfilm eller band, och lindningen skyddas ofta av ytterligare isolering samt ibland av olja eller epoxy. Ledarens tvärsnitt och antalet varv bestämmer primärens ström- och spänningskapacitet samt dess motstånd och värmeutveckling.

Prestanda och förluster: Primärens egenresistans och läckinduktans bidrar till energi- och värmeförluster. Magnetiseringsförlusten i kärnan beror på kärnmaterial, konstruktion och frekvens. Den totala impedansen som primären presenterar påverkar hur mycket ström som krävs från nätkällan.

Användning och typer: I kraft- och distributionstransformatorer är primärlindningen anpassad till nätspänningar; i mättransformatorer finns ofta särskilda primärlindningar för mätändamål. I autotransformatorer kan primär- och sekundärlindningen vara del av samma spole.

Underhåll: Kontroller av isolationsskick, lindningsmotstånd och avkänning av överhettning är centrala delar av underhållsrutinen.