pleuravätskan

Pleuravätskan är vätska som normalt finns i mycket små mängder mellan viscerala och parietala pleuran i pleurahålan. Vid pleuravätska har onormalt stora mängder vätska ansamlats i pleurahålan, vilket kan påverka lungornas expansion och orsaka andfåddhet eller pleuritsmärta.

Orsakerna till pleuravätska delas ofta in i transudat och exsudat. Transudativ pleuravätska uppstår vid ökat hydrostatiskt tryck eller minskat kolloidosmotiskt tryck, exempelvis vid hjärtsvikt, levercirros och nefrotiskt syndrom. Exsudativ pleuravätska uppstår vid inflammation eller infektion, malignitet, tromboembolism eller trauma och anses ofta rikare på proteiner och LDH.

Symptom varierar men kan inkludera andfåddhet, pleuritsmärta vid andning och hosta. Små effusioner kan vara asymptomatiska. Klinisk undersökning kan visa dämpad auskultation och sänkta perkussionstoner på den drabbade sidan.

Diagnostik innefattar bildgivning som lungröntgen, ultraljud och ibland CT, följt av diagnostisk och/eller terapeutisk thoracentes. Analys av pleuravätskan inkluderar utseende, cellinnehåll, protein, LDH, glukos och pH samt mikrobiologi och cytologi. Light’s kriterier används för att skilja exsudat från transudat.

Behandling syftar till att avlägsna överskottet och behandla bakomliggande sjukdom. Vid större eller symptomgivande effusioner görs thoracentes eller dränering. Vid återkommande eller maligna effusioner kan pleurodes eller indragen pleural kateter övervägas. Behandlingen av underliggande orsak, som diuretika vid hjärtsvikt eller antibiotika vid infektion, är central för prognosen. Maligna pleuravätskor har ofta sämre prognos jämfört med infektiösa eller transudativa orsaker.