plastkort

Plastkort är tunna kort av plast som används som betalnings-, identifikations-, åtkomst- eller lojalitetskort. De flesta plastkort tillverkas av polyvinylklorid (PVC) eller andra kompositmaterial och följer den internationella standarden CR80, med måtten 85,60 × 53,98 mm och en tjocklek cirka 0,76 mm. Kortens framsida bär vanligtvis namn, kortnummer och giltighet samt vissa säkerhetselement; baksidan används för signatur eller villkor.

Användning och typer: Betalkort (kredit- eller debet), ID-kort, åtkomstkort till byggnader eller arbetsplatser samt lojalitets- och transportkort är vanliga kategorier. Plastkort används också som medlems-, student- och olika andra kort.

Historia och teknik: Plastkortets utveckling började under 1900-talet med de tidiga kredit- och betalkorten. Magnetremsa blev standard under 1970-talet, och EMV-chipet började ersätta magnetremsan i början av 2000-talet för säkrare betalningar. På senare år har kontaktlös betalning via NFC blivit vanligare.

Säkerhet och tillverkning: Moderna plastkort innehåller flera säkerhetsskydd, inklusive magnetremsa, EMV-chip, hologram, CVV-koder och signaturfält. Produktion innefattar färgtryck, laminering och personlig utskrift av namn, kortnummer och utgångsdatum. För vissa typer används även lasergravering eller särskilda anti-förfalskningslager.

Framtid: Utvecklingen inkluderar digitala plånböcker och virtuella kort som kompletterar eller ersätter fysiska plastkort. Inom branschen reglerar standarder som PCI DSS hur kortdata hanteras och skyddas, medan nya säkerhetstekniker fortsätter att förbättra mot bedrägerier.