pixellering

Pixellering, eller pixelisation, är en bildbehandlingsteknik där detaljer i en bild ersätts med synliga pixlar, vilket gör vissa delar oigenkännliga eller ger bilden en stiliserad, blockig karaktär. Tekniken används i såväl anonymisering av personer och registreringsnummer som i konstnärliga eller dramaturgiska sammanhang för att framhäva en retro eller abstrakt estetik.

Så görs pixellering vanligtvis: bilden delas upp i jämnstora kvadratiska block, och varje block ersätts med ett enda färgvärde som representerar blockets medelvärde. På så sätt försvinner småskaliga detaljer medan den övergripande formen behålls. En alternativ metod är att först nedskalera regionen och sedan återuppskala den, vilket skapar en blockig effekt men kan ge en mjukare färgövergång i vissa fall.

Användningar inkluderar anonymisering av personer i offentliga bilder eller videor, dölja känslig information såsom ansikten, tatueringar eller registreringsnummer, samt i journalistik och filmproduktion där fullständig exponering inte är önskvärd. Utöver anonymisering används pixellering inom konst och design för att skapa en lekfull, retroinspirerad eller opak estetisk.

Begränsningar finns. Pixellering skyddar inte alltid identiteten fullständigt, särskilt om blockstorleken är liten eller kontexten gör igenkänning möjlig. Moderna algoritmer kan ibland försöka motverka pixellering genom de– pixelleringstekniker eller förbättrade rekonstruktionsmetoder, men full återställning av originalet är generellt svårt utan ursprunglig data. Valet av blockstorlek och regioner påverkar noggrannhet och läsbarhet.

Se även relaterade begrepp som anonymisering, censur, blurring och bildbehandling.