piRNAeffekter

piRNAeffekter avser de biologiska följder som uppkommer när piRNA (PIWI-interacting RNAs) fungerar tillsammans med PIWI-proteiner. piRNA är små, vanligtvis 24–32 nukleotider långa icke-kodande RNA som främst återfinns i könsceller och som binder PIWI-proteiner, en subfamilj i Argonaute-familjen. De uppstår framför allt från genomiska kluster kallade piRNA-kluster och riktar sig mot transposoner samt andra upprepande element. Denna pathway bidrar till att bevara genomeintegriteten under replikation och meios.

Biogenesen och bearbetningen sker via primär bearbetning av längre transkript från piRNA-kluster, och i många arter förekommer en ping-pong amplifieringscykel där PIWI- och andra Argonaute-proteiner interagerar med transposontranskript, vilket genererar nya piRNA-molekyler. piRNA-molekylerna har ofta 5' urid-bias (1U) och deras 3' ändar är normalt 2'-O-metylerade, vilket stabiliserar dem.

Effekter av piRNA-pathwayen inkluderar transposonsilencing i könscellerna, vilket minskar risk för genome-skador och avvikande mutagene transposition. I däggdjur verkar piRNA-pathwayen ofta genom PIWI-komplex som leder till DNA-metylering och histonmodifieringar av transposonområden, samt i vissa fall reglering av uttrycket av endogena gener i germinal vävnad. Brist på piRNA-pathwayen eller på PIWI-proteiner är starkt kopplat till fertilitetsproblem, framför allt manlig sterilitet hos flera arter.

Detta varierar mellan organismer; i vissa arter är ping-pong-signal och klusterbaserad biogenesis tydligt dokumenterade, medan andra har divergerande mekanismer. Sammanfattningsvis utgör piRNAeffekter en central del av genome-övervakning i könsceller och av arvsmassans stabilitet.

---