phagenpartikeln

Phagenpartikeln är den färdiga viruspartikeln hos bakteriofager. Den består oftast av en proteinkapsid som omsluter genetiskt material, vanligtvis dsDNA, men vissa fager har RNA eller enkelt strängat DNA. Många fager bär även en svansstruktur som används för att fästa vid en värdbakterie. Partikeln är icke-liv i strikt mening och förökar sig endast genom infektion av en lämplig bakteriell värd.

Morforlogi och klassifikation: Bakteriofager varierar i utseende. De tre mest kända grupperna är Myoviridae (långt, kontraktilt svans), Siphoviridae (långt, icke-kontraktilt svans) och Podoviridae (kort svans). Det finns också många andra strukturer och genomtyper; dsDNA dominerar i många fager, men RNA-fager förekommer också. Partiklarna kan vara relativt små eller stora och deras huvuden och svansar kan anta olika former beroende på familj.

Livscykler: Vid infektion fäster phagenpartikeln vid bakteriecellens yta och injicerar sitt genetiska material. I den lytiska livscykeln bildas nya virioner och värdcellen lyser. I den lysogena livscykeln integreras fagens DNA i bakteriens kromosom som ett prophage och förblir latent tills stress inducerar övergång till lytisk fas. Fager kan även överföra gener mellan bakterier genom transduktion.

Ekologi och tillämpningar: Phagenpartiklar är mycket vanliga i naturen, särskilt i hav, jord och avloppsvatten, där de påverkar bakteriesamhällen och näringsflöden. De används i fage-terapi mot antibiotikaresistenta infektioner, i livsmedels- och bioproduktion för bakteriakontroll samt som verktyg inom forskning (phage display) och nanoteknik.

Historia och säkerhet: Bakteriofager upptäcktes tidigt på 1900-talet av Félix d’Herelle. Modern forskning omfattar genomik och miljöstudier. Användning i människor regleras av myndigheter i olika länder och kräver noggrann riskbedömning och kvalitetssäkring.

---