osjälviskhet

Osjälviskhet, eller altruism, avser handlingar som gynnar andra men ofta innebär en kostnad eller risk för den som utför dem. Begreppet används inom biologi, psykologi och samhällsvetenskap för att beskriva prosocialt beteende som inte nödvändigt är själviskt i traditionell mening. I vardagligt språk hänvisar osjälviskhet ofta till omtanke och hjälp till andra utan tydlig egen belöning, medan forskningen undersöker både motiv och mekanismer bakom sådana handlingar.

I evolutionsbiologin förklaras altruistiska beteenden av mekanismer som gör dem evolutionärt gynnsamma. Kinselektion (inkluderande fitness) pekar på att gener som gynnar närstående ökar spridningen av gemensamma gener. Reciprokt altruism, där hjälpen ges i förhoppning om framtida utbyte, är särskilt viktigt i samhällen med långsiktiga band. Gruppselektion och andra modeller har också föreslagits, men debatten om deras relativa betydelse pågår.

I mänsklig samhälls- och etikvetenskap studeras osjälviskhet i form av välgörenhet, frivilligarbete och vardaglig hjälpsamhet. Motiven är ofta blandade: empati, sociala normer, förväntningar om framtida favörer eller reputationsfördelar. Forskning försöker ofta skilja mellan rena altruistiska motiv och överlappande egoistiska drivkrafter, och resultat visar att altruistiskt beteende ofta fungerar som samverkande processer i grupper och samhällen.

Diskussionen om om sann altruism finns kvar: vissa menar att alla handlingar motiveras av egenintresse i någon grad, medan andra pekar på empiriskt stöd för genuint osjälviska handlingar. Modern forskning kombinerar genetiska, psykologiska och sociokulturella förklaringar för att förstå varför människor hjälper varandra och hur sådant beteende upprätthålls i olika sammanhang.