organsfunktionsnedsättning

Orgasnsfunktionsnedsättning (organfunktionsnedsättning) är en samlingsbenämning för nedsatt förmåga hos ett eller flera organ att utföra sina normala funktioner. Tillståndet kan vara akut eller kroniskt och kan vara partiell eller fullständig försämring av organets funktion. Det är ofta ett resultat av sjukdomar, skador, infektioner, ischemisk skada, toxiner eller systemiska sjukdomar som påverkar flera organ.

Vanliga organ som kan påverkas inkluderar njurar, lever, hjärta, lungor, hjärna och endokrina körtlar. Orsakerna varierar och kan vara exempelvis njursvikt vid kronisk sjukdom, leverfunktion nedsättning vid levercirros eller akut leversvikt, hjärtsvikt, lungfunktionsnedsättning vid karssjukdom eller arteriell hypoxi, och hjärnpåverkan vid allvarliga infektioner eller traumas.

Symtom beror på vilket organ som är påverkad och kan omfatta trötthet, svaghet, svullnad, andfåddhet, gulaktig hud eller ögonvitor (gulsot), minnessvårigheter eller förändrad medvetandenivå, minskad urinproduktion och buksmärta. Diagnostik innefattar sjukdomshistoria, fysisk undersökning, laboratorieprover (t.ex. kreatinin, levervärden, elektrolyter), avbildning (UL, CT, MRI) samt funktionstester som uppskattar njurfunktion (eGFR) eller lungfunktion.

Behandling fokuserar på att behandla underliggande orsak, stödja organs funktioner och hantera komplikationer. Det kan innefatta medicinsk behandling, vätskebalans, dialys vid njursvikt, specifika terapier för lever- eller hjärtsvikt, andningsstöd och rehabilitering. Prognosen varierar beroende på orsaken, sjukdomens stadium och patientens övriga hälsa.

Förebyggande åtgärder inkluderar kontroll av riskfaktorer som diabetes och hypertoni, vaccinationsprogram, tidig behandling av infektioner och minska exponering för toxiska ämnen.