oförlösliga

Oförlösliga är ett begrepp som används inom kemi för att beskriva ämnen som inte löser sig i ett givet lösningsmedel under normala förhållanden. Vanligtvis refereras till vatten som lösningsmedel, men begreppet kan tillämpas på andra lösningsmedel också. Med oförlösliga ämnen avses i praktiken ämnen vars löslighet i ett visst lösningsmedel är mycket låg, så att en mättad lösning inte uppnås i märkbar omfattning vid rumstemperatur.

Lösligheten beror på flera faktorer, inklusive temperatur och naturen hos ämnet och lösningsmedlet. I allmänhet ökar lösligheten med ökande temperatur för många salter, men det är inte universellt. Begreppet är därför ofta relativt till det solvent och den temperatur som används vid bedömningen.

Faktorer som påverkar oförlöslighet innefattar kristallstruktur och lattice energy, styrkan i jonbindningar, hydratisering och interaktioner med lösningsmedlet. Stor lattice energy och svag hydratisering gör föreningen mindre löslig. Exempel på klassiskt olösliga eller mycket svårlösliga ämnen i vatten är silverklorid (AgCl), bariumsulfat (BaSO4) och blysalter som PbSO4. Kalciumkarbonat (CaCO3) är mycket svårlösligt i vatten vid rumstemperatur.

Användning och betydelse: Inom kvalitativ analys används löslighetsregler för att förutsäga vilka föreningar som bildas vid nedslag i lösningar. Begreppet är relativt; inget ämne är absolut olösligt i alla lösningar och alla temperaturer. Komplexbildning, pH-förändringar och andra lösningar kan öka lösligheten av vissa oförlösliga ämnen.