nyckelteknik

Nyckelteknik är ett begrepp som används inom forskning, näringsliv och offentlig politik för att beskriva teknologier som anses vara avgörande för framtidens innovation och konkurrenskraft. Begreppet syftar inte till en enskild teknik utan till en kategori av teknologier med stor potential att skapa genomslag i flera sektorer och att fungera som plattforms-teknologier för vidare utveckling. Karakteristika inkluderar bred användbarhet, förmåga att driva produktivitetsökningar samt betydande krav på forskning, utveckling och ofta tvärvetenskapliga samarbeten mellan akademi, industri och offentlig sektor.

Användningsområdena för nyckelteknik omfattar bland annat artificiell intelligens och maskininlärning, avancerad materialforskning, energilagring och förnybar energi, robotik och automation, mjukvaru- och cybersäkerhet samt bioteknik och kvantteknik. Dessa teknologier uppfattas ofta som basplattformar som kan möjliggöra framsteg i flera olika branscher och bidra till nya affärsmodeller och effektivare produktionsprocesser.

I policy- och strategisammanhang används nyckelteknik för att styra satsningar, forskningsprogram och utbildning mot prioriterade områden. Begreppet används för att identifiera kritiska framtidsområden, forma nationella och regionala innovationsstrategier, samt stimulera samarbete mellan universitet, företag och offentliga aktörer och mellan länders forskningsmiljöer.

Utmaningar inkluderar snabb teknikutveckling och svårigheter att förutse långsiktig inverkan, risker med överbetoning av vissa områden, kapitalkrav och global konkurrens, samt frågor om etik, integritet och säkerhet. Behov av kompetensförsörjning och kontinuerlig omställning i arbetskraften är också centralt.

Se även: innovationspolitik, teknologiträd, forsknings- och utvecklingsarbete.