nettoutsläppen

Nettoutsläppen är den nettomängd växthusgaser som släpps ut i atmosfären från ett definierat system under en viss tidsperiod, vanligtvis ett år. Det är skillnaden mellan totala utsläpp och upptagningar (sinks) som registreras inom samma avgränsning. Utsläppen redovisas oftast i koldioxidekvivalenter (CO2e), vilket gör olika växthusgaser jämförbara.

Utsläpp inkluderar bland annat koldioxid från förbränning av fossila bränslen, industriella processer, jordbrukets utsläpp av metan och lustgas samt avfallshantering. Upptag sker främst i skog och mark, där fotosyntes binder kol och markens kolinnehåll ökar, samt i andra naturliga eller tekniska system som kan lagra koldioxid. I nationella redovisningar ingår ofta LULUCF-sektorn (markanvändning, markomvandling och skogsbruk) som både källa och sänka.

Nettoutsläppen ligger till grund för nettonollmål och koldioxidbudgetar i policy och mål, där målet är att nettoutsläppen ska vara noll eller negativt. För vissa planeringshorisonter kan negativa nettoutsläpp uppnås när upptagningar överstiger utsläppen. Värdena rapporteras vanligtvis i CO2e inom internationella riktlinjer (IPCC) och nationella redovisningsramverk.

Det finns osäkerheter och variationer i beräkningar, särskilt när det gäller framtida avsättningar i skogs- och markanvändning, samt metodval och grundläggande antaganden som påverkar jämförbarheten över tid och mellan länder.

Nettoutsläppen används i miljörapportering för både länder och företag, och är centralt för bedömningar av klimatansvar och framsteg mot nettonollmål.