naturtillgångar

Naturtillgångar är naturens bidrag till människans välfärd och omfattar allt som kan användas eller omvandlas till varor och tjänster. De kan vara materiella, som mineraler och skogsprodukter, eller immateriella/energiflöden som ljus, värme och vind. Naturtillgångar delas ofta in i förnybara och icke-förnybara resurser.

Förnybara resurser fås från naturen utan att sina bestånd tar slut under överskådliga tidsramar: vattenkraft, solenergi, vindkraft, biomassa, geotermisk energi samt biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Icke-förnybara resurser finns i jordens mantel och skorpa och förbrukas när de används: fossila bränslen (olja, kol, naturgas), metaller och andra mineraler samt mark och vatten i specifika sammanhang. Denna uppdelning är viktig för planering och policy, eftersom förnybara källor generellt kan bidra till minskad miljöpåverkan och stabilare kostnader på längre sikt, medan icke-förnybara reserver är begränsade.

Användning av naturtillgångar påverkar ekonomi, energi- och försörjningssäkerhet samt miljö. Förvaltning sker ofta genom statlig lagstiftning, internationella avtal och markägar- eller licenssystem, med mål att främja effektiv användning, skydda miljön och bevara resurser för framtida generationer. Utmaningarna inkluderar överutnyttjande, miljöförstöring, klimatpåverkan och politisk instabilitet som påverkar tillgång. Hållbar förvaltning syftar till att balansera ekonomisk utveckling med ekologisk integritet och social rättvisa.