målföremålet

Målföremålet är inom svensk civilprocess det objekt som tvisten gäller och som domstolen ska pröva. Det utgör kärnan i målet och beskriver vad parterna vill att domstolen ska fastställa eller förpliktiga mot. Målföremålet kan vara en materiell sak, en rättighet eller en skuld, men även en avtalstolkning eller ett krav på prestation, skadestånd eller annan rättsverkan.

Avgränsning och betydelse. För att processen ska kunna prövas måste målföremålet tydligt anges i stämningen och i svaromålet. Parterna formulerar yrkanden och de rättsliga grunderna som stödjer dem. Om målföremålet är oklart eller för brett riskerar domstolen att inte kunna besluta i sak eller att behöva begära närmare precisering innan bedömningen kan börja.

Bevisning och bedömning. Bevisningen ska rikta sig mot och vara relevant för målföremålet. Domstolen avgör hur bevisningen värderas utifrån vad målföremålet kräver och de påstådda faktiska omständigheterna. Om målföremålet består av flera olika delar kan domstolen behöva pröva dessa delvis separat eller i tur och ordning.

Exempel. Krav på betalning av ett specifikt belopp är ett vanligt målföremål. Andra exempel är rätt till överlåtelse av egendom, tolkning av avtal, eller begäran om rättelse av ett fel i en leverans. I varje fall styr målföremålet vilka rättsregler som är tillämpliga och hur domstolen ska formulera sin dom.

Relation till tvistlösning. Genom att definiera målföremålet tydligt underlättas både förlikning och effektiv tvistlösning, eftersom parterna och domstolen har en gemensam förståelse för vad som riktigt står på spel.