mätgränser

Mätgränser är de gränser inom vilka en mätmetod eller ett instrument kan leverera tillförlitliga och användbara resultat. Begreppet används för att beskriva hur små eller hur stora mängder som kan upptäckas, avläsas och kvantifieras, samt hur väl instrumentet svarar inom ett visst område. En komplett uppsättning mätgränser innefattar ofta detektionsgräns, kvantifieringsgräns och den dynamiska räckvidden.

Detektionsgräns och kvantifieringsgräns är de centrala delarna av mätgränserna. Detektionsgräns (LOD) är den minsta mängden av ett ämne som kan upptäckas med ett angivet förtroende, vanligtvis över bakgrundsbrus och slumpmässiga variationer. Kvantifieringsgräns (LOQ) är den lägsta mängden som kan kvantifieras med acceptabel noggrannhet och precision. Dessa gränser följs ofta av instrumentspecifika egenskaper som resonanslinje, brusnivå och metodens kalibrering. Den dynamiska räckvidden beskriver intervallet mellan den lägsta och högsta koncentrationen där instrumentets svar är korrekt och proportionellt.

Mätgränser påverkas av flera faktorer, inklusive instrumentets prestanda, den använda metoden, provets matrix, brus och eventuella interferenser. Mätosäkerhet och kalibrering är centrala begrepp för att beskriva hur resultaten kan avvika från sanna värden och hur tillförlitlighet ska uttryckas, ofta som ett spridningsmått eller konfidensintervall.

Användningsområde för mätgränser finns inom analytisk kemi, miljö- och klinisk analys samt tillverknings- och kvalitetskontroll. De hjälper analysskador att bedöma vad som kan detekteras eller kvantifieras i ett givet sammanhang och hur resultaten ska tolkas.