myeliniseras

Myelinisering, även kallad myelinisering, är den biologiska processen där myelinskidan bildas runt axoner i det centrala och perifera nervsystemet. Myelinskidan består av lipider och proteiner och fungerar som isolering som gör att nervsignaler färdas snabbare längs axonen genom saltatorisk ledning mellan Ranviers noder.

I CNS står oligodendrocyter för myelinisering; varje oligodendrocyt myeliniserar flera axoner. I PNS står Schwannceller för myelinisering; varje Schwanncell myeliniserar ett axonsegment. Myelinskidan hålls samman av proteiner som möjliggör kompaktering och struktur.

Utveckling: CNS-myelinisering börjar tidigt i livet med början i hjärnstammen och cerebellum och fortgår under barndomen, tonåren och ofta vidare in i vuxen ålder. PNS-myelinisering startar vanligtvis vid eller efter födseln och fortgår under barndomen.

Funktion: Myelin ökar ledningshastigheten genom att höja membranresistansen och sänka membrankapacitansen, vilket gör att aktionspotentialer kan färdas snabbt via saltatorisk ledning mellan Ranviers noder.

Betydelse och sjukdomar: Demyelinisering orsakar försämrad nervledning. Vanliga tillstånd är multipel skleros (MS) i CNS och Guillain-Barré-syndrom i PNS. CNS-remyelinisering är ofta begränsad och går långsamt, medan PNS har bättre regenerativ förmåga under vissa omständigheter. Långvariga skador kan ge kvarstående funktionsnedsättningar.

Forskning och klinik: Studier av myeliniseringsmekanismer och stödjeceller syftar till behandlingar som främjar remyelinisering och nervreparation, inklusive cellterapier och läkemedel som riktar sig mot oligodendrocyter eller Schwannceller.