multicenterbindningar

Multicenterbindningar är kemiska bindningar där valenselektroner delas över fler än två atomer, i stället för mellan två atomer som i vanliga tvåcentrerade bindningar. Sådana bindningar uppstår när elektronantalet är så lågt att separata tvåcentrerade bindningar inte är möjliga; bindningen blir delokaliserad över en grupp atomer. Multicenterbindningar förekommer särskilt i elektron-deficienta ämnen, såsom boran- och borhydridkluster, samt i metallkluster och vissa organometalliska föreningar.

Den mest välkända typen är tre-centers–två-elektron-bindingar (3c-2e), där två elektroner delas över tre atomer. I diborane (B2H6) finns två B–H–B bridging-bindningar som är klassiska exempel. Andra fall förekommer i allylsystem där ett tredje kolatom delokaliserar två elektroner över tre kolatomer. Det finns även fyra-centers–två-elektron-bindingar (4c-2e) i vissa boran- och klusterstrukturer. I längre metall- eller boronkluster kan även flercentrerad delning bilda stabiliserande skelett.

Betydelse: Multicenterbindningar förklarar stabiliteten hos elektron-deficienta föreningar som boraner och hos olika boronkluster, samt hur delokaliserade orbitaler påverkar molekylens geometri och reaktivitet. De utgör en viktig del av den moderna förståelsen av hur elektroner kan delas över flera atomer i både organiska och oorganiska system och används i teorier som MO-analys och klusterbegrepp som Wade-reglerna.