mucilaginösa

Mucilaginösa ämnen är gelatinösa, geléaktiga eller klibbiga ämnen som är rika på polysackarider och bildas av många växter, alger, lavar och vissa bakterier. När de kommer i kontakt med vatten sväller de och bildar viskösa eller geléliknande lösningar.

De är vanligtvis hydrerande, icke-stärkelsebaserade polysackarider. Deras beståndsdelar är olika sockertyper, bland annat rhamnogalakturonaner och galaktomannaner, och de bildar lösningar eller geler vars viskositet påverkas av koncentration, temperatur och pH.

Förekomst och funktion: I växter produceras mucilager i specialiserade celler och lagras i fröskal eller vävnader. De gör frön vattenupptagande och underlättar groddning samt skyddar mot uttorkning. I alger och lavar tjänar mucilagerna som skydd och stöd för växtvävnader.

Användningar: Inom livsmedels- och läkemedelsindustrin används mucilager som förtjockningsmedel, stabilisatorer och emulgeringsmedel. De fungerar också som demulgerande medel för att lindra irriterade slemhinnor och som kostfiber i kosten, exempelvis psyllium.

Exempel på mucilager inkluderar psylliumfrö (Plantago ovata) och linfrö (Linum usitatissimum) mucilage, chiafrön (Salvia hispanica) samt marshmallowrot (Althaea officinalis). Också alger som carrageenan och agar från röda alger används som förtjockare och gelbildare i livsmedel.

Säkerhet och näringsaspekter: Generellt anses mucilager vara säkra och utgör en källa till kostfiber, men högt intag kan ge gasbildning och uppblåsthet, särskilt om man inte dricker tillräckligt med vätska. Personer med vissa matsmältningssjukdomar bör rådgöra med vårdgivare vid högt intag.