molekylbinding

Molekylbinding är de kemiska bindningar som håller atomer samman inom en molekyl eller i komplex där flera atomer är sammanbundna. Inom molekyler är bindningarna oftast starkare än de bindningar som verkar mellan molekyler (intermolekylära krafter). Molekylbinding står för den primära strukturen och formen hos ämnen, medan intermolekylära krafter påverkar egenskaper som smält- och kokpunkt samt löslighet.

Den vanligaste typen av molekylbinding är kovalent bindning, där atomer delar elektronpar för att uppnå stabilitet. Bindningens delar kan vara enkel (ett elektronpar delas), dubbel (två elektronpar delas) eller trippel (tre elektronpar delas). Bindningens polaritet avgörs av elektronegativitetsdifferensen mellan de involverade atomerna: apolära kovalenta bindningar uppstår när elektronfördelningen är nästan likvärdig, medan polära kovalenta bindningar uppstår när en atom drar elektrontätheten närmare sig och skapar en dipol.

Koordinationsbindningar (koordinerade bindningar) är en särskild form där en atom donerar båda elektronerna till bindningen, oftast till en annan atom eller jon som accepterar dem utan att själva bidra med elektronpar i bindningen.

Väldigt starka kovalenta band kan bilda molekyler med definierad geometri och stabilitet, som H2, N2, CH4 eller CO2. Polaritet och resonans kan påverka bindningens längd och styrka. Det är också viktigt att skilja molekylbinding från intermolekylära krafter, såsom vätebindningar och van der Waals-krafter, vilka påverkar ytråhet och termiska egenskaper utan att utgöra huvuddelen av bindningen inom molekylen.