mjukningstemperaturen

Mjukningstemperaturen är ett begrepp inom materialvetenskap som anger temperaturen vid vilken ett material börjar mjukna under mekanisk belastning. Den är inte en enskild konstant utan varierar beroende på provningsmetod, belastning och uppvärmningshastighet. Den skiljer sig från andra termiska egenskaper som glasövergångstemperatur (Tg) och smältpunkt (Tm).

I termoplaster används mjukningstemperaturen ofta för att beskriva när materialet förlorar betydande styvhet och blir mjukt eller plastiskt under belastning. Två vanliga sätt att ange den är Vicat-softening temperature (VST) och andra testkriterier där viskositeten hos polymeren uppnår ett specificerat värde. Mjukningstemperaturen ger en praktisk jämförelse mellan olika material och är viktig vid bearbetning, formgivning och livslängd.

Faktorer som påverkar mjukningstemperaturen inkluderar polymerens kemiska sammansättning, grad av kristallinitet, tillsatser och mjukgörare, samt hur snabbt uppvärmningen sker och vilket tryck som appliceras under testet. Standardmetoder för att fastställa mjukningstemperaturen inkluderar Vicat-testen (VST) och andra tester enligt ISO- eller ASTM-standarder. I praktiken används värdet som en indikator på materialets funktion i användning vid uppvärmning och vid val av bearbetningstemperaturer.

Det är viktigt att skilja mjukningstemperaturen från smältpunkten och glasövergångstemperaturen, eftersom dessa begrepp beskriver olika fenomen. Mjukningstemperaturen är ett användbart verktyg vid materialval och produktutveckling, särskilt för plastkomponenter, beläggningar och textila applikationer där arbete och användning omfattar uppvärmning.