miljöpolitiken

Miljöpolitiken är det politiska fält som reglerar hur samhällen skyddar miljön, människors hälsa och ekosystemens funktioner samt främjar hållbar utveckling. Den kombinerar reglerande och ekonomiska instrument för att minska föroreningar, bevara resurser och uppnå klimatmål. I Sverige är miljöpolitiken starkt influerad av internationella och EU-bestämmelser, men den vilar också på nationell lagstiftning och myndighetsarbete.

Historiskt utvecklades modern miljöpolitik i Sverige under 1960- och 1970-talen. Miljöbalken utgör den centrala lagen som sätter ramar för skydd av natur och vatten, hushållning av naturresurser, tillstånd och tillsyn samt miljökonsekvensbedömningar. På nationell och internationell nivå används instrument som reglering, avgifter, subventioner och krav på miljörapportering för att påverka bland annat luftkvalitet, avfallshantering och kemikalieanvändning.

Viktiga politikområden inom miljöpolitiken inkluderar klimatpolitik, naturvård, vattenförvaltning, avfallshantering och kemikaliepolitik, samt övergång till cirkulär ekonomi, hållbar resursanvändning och bevarande av biologisk mångfald. Kommuner har ofta ansvar för tillstånd, tillsyn och lokal miljöplanering. Naturvårdsverket och andra myndigheter stödjer arbetet genom övervakning, forskning och tillsyn, medan regeringen sätter mål och utformar lagstiftning.

Målen med miljöpolitiken är att minska miljöpåverkan, stärka motståndskraften mot klimatförändringar, bevara biologisk mångfald och skapa ekonomisk utveckling som är förenlig med miljöhänsyn.