mikrokraftverk

Mikrokraftverk är små kraftproduktionsanläggningar som producerar elektricitet nära eller på plats där den används och ofta kombinerar el- och värmeproduktion. Begreppet används inom energipolitik och forskning som en del av distribuerad generation. Effektomfånget är vanligtvis upp till flera hundra kilowatt elektrisk effekt, och i mikro­iserade anläggningar kan mycket av den producerade värmen återvinnas för uppvärmning eller tappvarmvatten (mikro-CHP).

Teknikerna som används i mikrokraftverk varierar, men vanligt är motorbaserade enheter som drivs av naturgas, biogas eller diesel, små gasturbiner samt bränsleceller och Stirlingmotorer. Dessa enheter kan ofta kopplas till värmeåtervinning för ökad effektivitet. Andra former av mikrokraftproduktion inkluderar små vind- eller solenergianläggningar som kan kopplas till lokala nät eller till lagring i ett mikronät, särskilt när de kombineras med batterier eller annan energi­lagring.

Fördelar med mikrokraftverk inkluderar närhet till elkonsumenter, minskade transmissions­förluster, ökad energisäkerhet och möjlighet att utnyttja lokala bränslen som biogas. De kan stödja flexibla system i mikronät och underlätta integrationen av förnybar energi samt bidra till ökad resiliens vid elnätets störningar.

Utmaningar är bland annat högre kapitalkostnader, behov av underhåll och tekniskt stöd, drifts- och effektreglering samt krav på anslutning till elnätet och varierande reglering mellan länder. Mikrokraftverk används i industriella anläggningar, offentliga institutioner och bostadsområden för att minska nätberoende och öka effektiviteten. Forskning och policyarbete fortsätter att utvärdera kostnader, miljöpåverkan och affärsmodeller för mikrokraftverk.