mikrofonsignaler

Mikrofonsignaler är den elektriska representationen av ljud som uppstår när ett mikrofontransducer omvandlar ljudtryck till en varierande spänning. Signalen är vanligtvis analog och i låga nivåer, ofta i millivoltintervallet innan förstärkning. Olika mikrofontyper ger olika egenskaper: dynamiska mikrofoner kräver ingen extern strömförsörjning och är generellt robusta, men har lägre känslighet; kondensatormikrofoner har högre känslighet och bredare frekvensomfång men behöver phantom power eller annan strömförsörjning; elektretmikrofoner har inbyggd förstärkning. Dessa konstruktioner påverkar brus, dynamiskt omfång och hur väl signalen klarar störningar.

Viktiga egenskaper hos mikrofonsignaler är nivå, impedans och frekvensrespons. Signalen är i princip mic level och måste förstärkas av en mikrofoneffektförstärkare (preamplifier) för att nå nivåer som används i vidare ljudbehandling. Utgångsimpedansen hos en mikrofon är relativt låg och kräver mottagarens ingång att vara tillräckligt hög för att undvika signalförlust. Frekvensomfånget varierar men täcker vanligtvis cirka 20 Hz till 20 kHz; känslighet och brus påverkar hur väl detaljer bevaras, särskilt i tystare eller snabbare ljudscener.

I en vanlig ljudkedja går mikrofonsignalen vidare till en preamplifier och vidare till analog- och/eller digitalomvandling, beroende på systemet. För långa kablar används ofta balanserad överföring (t.ex. XLR-kablar) som reducerar störningar. Kondensatormikrofoner får ofta phantom power (48 V) för att fungera. Efter förstärkning och eventuell AD-omvandling kan signalen vidarebearbetas i mixer, ljudinterface eller DAW, där den lagras eller används i realtid.