migränens

Migränens kliniska bild består av återkommande attacker av huvudvärk som ofta är pulserande, ensidig och varar fyra till 72 timmar. Under en attack förekommer ofta illamående, kräkningar, fotofobi och fonofobi. Många drabbas av aura som innefattar neurologiska symtom som synfältsförändringar, domningar eller språkstörningar och som kan föregå eller följa huvudvärken.

Orsaken är inte helt känd, men anses vara en kombination av genetisk predisposition och miljöfaktorer. Aktivitet i det trigeminovaskulära systemet och cortikal spreading depression tros spela centrala roller. Riskfaktorer inkluderar familjär belastning, kvinnligt kön och hormonförändringar samt livsstilsfaktorer som stress, sömnbrist och alkohol.

Diagnos baseras i huvudsak på beskrivningen av attackernas mönster och enligt ICHD-3-kriterierna. Vid atypiska symtom, ny debut i vuxen ålder eller neurologiska tecken tas utredning med blodprov eller bilddiagnostik i relevanta fall för att utesluta andra orsaker.

Behandling delas in i akut behandling som lindrar en pågående attack och förebyggande behandling som minskar frekvensen av attacker. Akutbehandling kan innefatta NSAID eller paracetamol, ibland i kombination med triptaner och antiemetika. Förebyggande behandling kan vara livsstilsförändringar samt läkemedel som betablockerare, kalciumkanalblockerare, antiepileptika (t.ex. topiramat) eller CGRP-höjande läkemedel. För kronisk migrän används även onabotulinumtoxinA.

Prognos och vardagsliv: migrän är ofta ett långsiktigt tillstånd som kan påverka arbetsförmåga och livskvalitet, men frekvens och svårighetsgrad kan minska med åren och med effektiv behandling.