massespektrumets

Massspektrumet är en grafisk representation som erhålls vid masspektrometri. På x-axeln visas massan delad med laddningen, m/z, och på y-axeln den relativa intensiteten hos de detekterade jonerna. Varje topp motsvarar en jon med ett specifikt m/z-värde. Den mest intensiva toppen kallas bastoppen och speglar den jonen som dominerar i provet. Genom spektrumets toppstruktur och m/z-värdena får man information om molekylens sammansättning och hur den fragmenteras.

Det typiska massespektrumet innehåller molekyljonen (M+ eller M+• i vissa ioniseringsmetoder), adduktioner som [M+H]+ eller [M+Na]+ samt fragmenteringsprodukter som följer kända vägar. Isotopiska toppar uppvisar karaktäristiska mönster som speglar förekomsten av isotoper som 13C, 15N, 37Cl eller 81Br. Särskilda halogener ger igenkännbara dubbla toppar, till exempel klor- och bromisotoper, vilket kan underlätta identifiering.

Ioniseringstekniker som elektronjonisering (EI), elektrosprayjonisering (ESI) och matrixassisterad laserbestrålad jonisering (MALDI) ger olika typer av spektra. EI tenderar att ge tydliga fragmenteringsmönster samt en molekyljon, medan ESI och MALDI ofta producerar laddade molekyljoner som [M+H]+ eller multipla laddningar i LC-MS eller MALDI-MS.

Användningar och betydelse innefattar identifikation av ämnen, bestämning av molekylvikt och stöd för strukturbestämning. Massspektrum används inom kemi, farmaci, proteomik och metabolomik, med krav på kalibrering och noggrannhet för exakta massor. Beaktas bör att spektrumets detaljer påverkas av metod och provets natur.