maskeringsfenomenen

Maskeringsfenomenen är ett generellt perceptuellt fenomen där uppfattningen av ett stimuli dämpas eller blockeras av närvaron av ett annat stimuli. Fenomenet förekommer i flera sensoriska system och studeras särskilt inom psykoakustik, visuell perception och taktil sensorik. Inom forskning används maskning för att beskriva hur ljud, bilder eller beröring påverkas av närliggande eller överlappande stimuli.

Auditorisk maskning uppstår när ett ljud gör det svårare att höra ett annat ljud med liknande frekvensinnehåll. Två huvudsakliga typer är simultan maskning (då båda ljuden förekommer samtidigt) och tidsförskjuten maskning, där ett maskerande ljud före eller följer teststimulus och minskar detekterbarheten. Modeller baseras på det kritiska bandet och Bark-skalan samt energibasering i cochleans bana.

Visuell maskning beskriver hur ett stimuli döljs av ett annat i synfältet, till exempel i metakontrastmaskning eller i crowding i perifer syn. Effekten används för att illustrera hur perceptionen begränsas av närvaro och placering av närliggande stimuli och kan påverkas av tid, kontrast och uppmärksamhet.

Maskeringsfenomen används i tekniska tillämpningar som psykoakustisk modellering vid ljudkoding och studier av perceptuella gränser i hörsel- och synsystemet. I forskning används maskning för att förstå gränser för medveten perception och för att designa experiment. Det finns betydande variationer mellan individer och beroende av uppmärksamhet och kontext.

Sammanfattningsvis beskriver maskeringsfenomenen hur perceptionen av ett stimuli begränsas av närvaro av andra stimuli och varierar över modaliteter och individer.