marknadsriktning

Marknadsriktning betyder i företagsammanhang graden av hur mycket en organisation låter marknaden styra sina beslut och aktiviteter. En hög marknadsriktning kännetecknas av starkt kundfokus, kontinuerlig övervakning av konkurrenterna och god interfunktionell samordning som gör att information om marknaden snabbt når beslutsfattare och kan omsättas i handling.

Teoretiskt hämtar begreppet sitt ursprung i marknadsföringslitteraturen från Kohli och Jaworski samt Narver och Slater. En marknadsriktning består ofta av tre hörnpelare: kundorientering, dvs att förstå och tillfredsställa kundernas behov; konkurrentorientering, dvs att känna till konkurrenternas erbjudanden och reagera proaktivt; och interfunktionell koordinering, dvs att olika avdelningar samarbetar för att svara på marknadsinsikter.

Praktiskt kräver en hög marknadsriktning systematisk insamling av marknadsinformation (kundinsikter, trender, konkurrentbeteenden), en effektiv spridning av denna information inom organisationen samt snabb och konsekvent respons i form av nya produkter, tjänster eller förändringar i marknadsförings- och försäljningsaktiviteter.

Fördelar som ofta kopplas till marknadsriktning inkluderar ökad kundnöjdhet, bättre marknadsandel och långsiktig lönsamhet. Kostnader och utmaningar innefattar uppbyggnad av kulturella och processrelaterade förändringar samt behov av kontinuerlig investering i data och kompetens. Inom forskning används ofta bedömningsverktyg som MARKOR för att mäta graden av marknadsriktning.

Marknadsriktning skiljer sig från produktorientering och säljorientering genom att den fokuserar på marknadens behov snarare än produktens egenskaper eller kortsiktiga försäljningsresultat.