magsaftsekretion

Magsaftsekretion är den fysiologiska processen där magsaften produceras i magsäcken. Den består huvudsakligen av vatten, saltsyra (HCl), pepsinogen, slem och intrinsisk faktor. Saltsyra gör magsaften mycket sur, vilket denaturerar proteiner och aktiverar pepsinogen till pepsin. Pepsin bryter ned proteiner. Slemmet skyddar magsäcken mot den frätande syran, och intrinsisk faktor är nödvändig för vitamin B12-absorption i tunntarmen.

Sekretionen styrs av nervsystemet, hormoner och olika faser. Vagusnerven frisätter acetylkolin som direkt ökar parietalcellernas HCl-sekretion och stimulerar G-celler att frisätta gastrin. Gastrin ökar i sin tur histaminfrisättningen från enterokromaffina liknande (ECL) celler, och histamin stimulerar parietalcellerna att utsöndra mer HCl. Somatostatin från D-celler hämmar gastrinfrisättningen och därmed syrasekretionen.

Magsäckens sekretion regleras genom tre faser: cefal fasen, som initieras av lukt, smak eller tanke på mat; den gastriska fasen, när föda finns i magen och stimulerar syra- och enzymsekretion; samt den intestinala fasen, när innehållet når duodenum och sekretin med flera signaler dämpar syrasekretionen och koordinerar vidare matsmältning.

Klinisk relevans: överproduktion av magsyra kan orsaka peptiska sår och är kopplat till gastrinrelaterade tillstånd som Zollinger-Ellison-syndrom; underproduktion kan bero på autoimmun gastrit och leda till B12-brist. Behandlingar som protonpumpshämmare och H2-blockare reducerar syrasekretionen.