magnocellulära

Magnocellulära, eller magnocellulära neuroner, är en term inom neuroanatomin som används för att beskriva två grupper neuroner med stora celkroppar och snabb signalering. Begreppet är särskilt vanligt inom den visuella vägen och inom hypothalamus-hypofyssystemet.

Inom synsystemet utgör magnocellulära ganglieceller i retina M-celler. Dessa har stora receptiva fält, hög temporell upplösning och relativt låg färginformation i sina svar. De reagerar starkt på luminansförändringar och rörelse. Signalernas väg går via de magnocellulära lagren (lager 1 och 2) i den laterala geniculata kärnan (LGN) och vidare till stratum IVc i primära visuella cortex (V1), där de bidrar till snabb rörelseperception och rumslig lokalisering. Parvocellulära celler, som är mindre och har mindre receptiva fält, dominerar färgseende och detaljerad rumslig behandling.

Inom hypothalamus används magnocellulära neuroendokrina celler, framför allt i kärnorna supraopticus och paraventricularis. Dessa celler producerar vasopressin och oxytocin och frisätter dessa hormoner i blodomloppet via den posteriora hypofysen. De spelar en central roll i regleringen av vattenbalans, osmotisk homeostas och vissa sociala beteenden.

Sammanfattningsvis refererar magnocellulära neuroner till två breda användningsområden där stora cellkroppar och snabb signaling kännetecknar funktioner inom både sensorisk bearbetning och neuroendokrin styrning, i kontrast till mindre, mer detaljerade parvocellulära system.