målorganer

Målorganer, eller target organs, är organ eller vävnader som svarar på en signal, vanligtvis ett hormon, en neurotransmittor eller ett läkemedel. Responsen bestäms av förekomsten av rätt receptorers och av hur cellerna inuti målorganet omvandlar signalen till fysiologiska förändringar. Målorganets respons är ofta specifik för det ligand som verkar, vilket ligger till grund för vävnadens särskilda känslighet och funktion.

Receptorerna som gör målorganet känsligt kan vara belägna i cellmembranet eller inne i cellen. Bindningen av liganden startar signaltransduktion som kan leda till förändringar i metabolism, jonflöden, genuttryck eller andra cellulära processer. Storleken på responsen beror på receptorantal, ligandens koncentration, affinitet samt eventuellt samspel mellan olika signalvägar.

Vanliga exempel på målorgan hos hormoner är insulin som verkar på lever, skelettmuskulatur och fettväv för att reglera blodsocker och ämnesomsättning; tillväxthormon som påverkar lever och olika vävnader via IGF-1; sköldkörtelhormon som verkar bredt i många vävnader; paratyreoideahormon som verkar i ben och njurar; adrenalin som påverkar hjärta, lever och skelettmuskulatur. Även läkemedels målorgan följer samma principer när man försöker uppnå specifik effekt och undvika oönskade biverkningar.

Studiet av målorgan är centralt inom endocrinologi och farmakologi. Förändringar i målorganens känslighet, receptorantal eller signalvägar kan orsaka sjukdomar som diabetes eller endokrin rubbning, och kunskap om målorganens funktion används för att utforma behandlingar och tolka läkemedelseffekter.