lövverket

Lövverket är den samlade mängden blad hos växter, särskilt hos träd i skog eller buskage. Det utgör den primära fotosyntesytan och därmed en av växternas viktigaste energikällor. Inom skogsekologi används lövverket också som mått på hur mycket ljus som når marken, hur tät kronan är och hur lövverket förändras över säsongen.

Bladen utvecklas från bladprimordier i växtens apikala meristem. Ett blad består vanligtvis av bladskiva och ibland skaft (petiol). Inuti finns epidermis, mesofyll (palisadeparenkym och svampparenkym) samt ett nätverk av xylem och floem som förbinder bladet med övriga vävnader. Stomata i epidermis reglerar gasutbyte och vattenförlust.

Lövverkets huvudsakliga funktioner är fotosyntes och transpiration, dvs avdunstning av vatten som driver näringstransport och kylning av bladet. Bladens storlek, form och kantlighet anpassas till miljön: större löv fångar mer ljus men kräver mer vatten, medan mindre blad eller mer glest framför allt förekommer i torrare eller kallare klimat.

I tempererade områden är lövverket ofta deciduöst, vilket innebär att löven faller varje höst och återväxer på våren. I tropiska regioner eller hos vintergröna arter behåller många växter sina blad längre eller är gröna året runt.

Betydelse och användning: Lövverket påverkar ljusfördelning, mikroklimat och näringsomsättning i ekosystemet. Långsiktigt studeras lövverkets struktur och funktion med mått som lövverkets bladareaindex (LAI), vilket används i forskning, skogsförvaltning och klimatmodeller.