löneättning

Löneättning är processen att fastställa löner inom en arbetsmarknad, ett företag eller en organisation. Begreppet omfattar hur löner sätts, hur löneökningar beslutas och vilka kriterier som används för att avgöra löneskillnader. Löneättningen används ofta i samband med kollektivavtal, men kan även regleras av företagets lönepolicy eller individuella avtal.

Löneättning kan ske på olika nivåer: centralt genom sektorsvisa eller nationella förhandlingar mellan fackliga företrädare och arbetsgivare, regionalt eller lokalt inom en koncern eller ett företag, eller genom individuella överenskommelser. Vanliga former är löneband, steglöner och prestationsbaserade tillägg. Processen påverkas av parternas förhandlingar, arbetsmarknadens struktur och rättsliga ramar.

Faktorer som påverkar löneättningen inkluderar arbetsvärde (utbildning, erfarenhet, ansvar), arbetsmarknadens utbud och efterfrågan, företagets produktivitet och ekonomiska resultat, inflation samt levnadskostnader. Även faktorer som jämställdhet och avtalens konstruktion spelar in.

Konsekvenserna av löneättningen sträcker sig över inkomstfördelning, köpkraft och konkurrenskraft på arbetsmarknaden. Löneökningar kan vara kopplade till prestation, senioritet eller regleras av avtal, och kan leda till löneglidning om inte ökningar följs av ökad produktivitet eller motsvarande ekonomiska justeringar.

I Sverige är löneättningen i stor utsträckning organiserad genom kollektivavtal på sektorsnivå eller företagsnivå, medan ett allmänt nationellt minimilönekrav saknas och staten i stor utsträckning lämnar forumet till parterna att komma överens.