lågamplitudiga

Lågamplitudiga är ett svenskt adjektiv som används för att beskriva fenomen, signaler eller mätningar som har liten amplitud i förhållande till en referensnivå eller baslinje. I praktiken betecknar det svängningar eller magnituder som är små jämfört med det normala drifts- eller referensvärdet. Amplituden kan avse toppvärde, topp-till-topp-värde eller RMS-värde beroende på sammanhanget.

Begreppet används inom flera tekniska fält, såsom elektronik, signalbehandling, akustik och seismologi. Inom elektronik syftar lågamplitudiga signaler till spänningar eller strömmar som är små i jämförelse med den nominala driftnivån; sådana signaler kräver ofta förstärkning och hög signal-till-brus-nivå (SNR) för att kunna uppfattas och bearbetas korrekt. Inom akustik motsvarar lågamplitudiga ljudvågor mjukare ljud, medan i seismologi kan små markrörelser beskrivas som lågamplitudiga.

Mätning och analys av lågamplitudiga signaler präglas av att energin ofta ligger nära bruset i systemet. Det krävs därför noggrann mätning, filtrering, medelpunkts- eller synkronavkänning samt ett brett dynamiskt omfång i utrustningen för att få tillförlitliga resultat. Valet av referensnivå, bandbredd och enheter (till exempel volt, pascal eller meter) beror på tillämpningen.

Etymologi och grammatik: formen lågamplitudiga är plural. Singularformen är lågamplitudig. Denna sammansättning består av låg (låg) + amplitud med suffixet -ig som signalerar egenskapen hos något. Relaterade termer inkluderar högamplitudiga och ofta användningen av uttrycket ”låg amplitud” som fras.