lättmetalls

Lättmetaller är en grupp metaller som kännetecknas av låg densitet och därmed hög styrka per vikt. En vanlig praktisk avgränsning är att metallerna har en densitet under cirka 4 g/cm³. De mest använda lättmetallerna är aluminium och magnesium. Litium förekommer i flera ultralättviktslegeringar, medan beryllium och scandium används i speciella applikationer. Titan räknas ofta till lättmetaller i praktiken tack vare sina mycket goda styrkeegenskaper i förhållande till vikt, även om densiteten är något högre än gränsvärdet.

Egenskaper och behörigheter till applikationer varierar mellan metallerna. Aluminium är korrosionsbeständigt, lätt att bearbeta och återvinningsbart, men kan kräva skydd mot korrosion i vissa miljöer. Magnesium är ännu lättare men mer reaktivt och brandfarligt i damm- eller pulverform, vilket begränsar vissa användningar. Litium erbjuder mycket låg vikt men är mycket reaktivt och känsligt för luft och fukt. Beryllium och litiumbaserade legeringar används i högst specialiserade sammanhang på grund av hälso- och säkerhetsrisker samt kostnader. Titan har utmärkt styrka och korrosionsbeständighet men är dyrare och svårare att bearbeta.

Vanliga legeringar inkluderar aluminiumlegeringar (t.ex. Al–Mg, Al–Si) och magnesiumlegeringar, som används inom flyg-, fordons- och elektronikindustrin. Titanlegeringar som Ti–6Al–4V används i högpresterande komponenter. Behandlingsmetoder som gjutning, extrusion och smidning är vanliga; svetsbarheten varierar mellan materialen.

Miljömässigt är produktion och utvinning energikrävande, särskilt för aluminium, men återvinning är vanligtvis effektiv och betydligt mindre energikrävande än nyproduktion.