lärandepraxis

Lärandepraxis är ett begrepp som beskriver de aktiviteter, relationer och kontexter genom vilka människor lär sig. Den omfattar individuella kognitiva processer, socialt samspel och användning av verktyg och resurser. Lärandepraxis är ofta situerad i autentiska uppgifter där kunskap konstrueras i samspel mellan lärande personer och deras omgivning, och där reflektion över erfarenheter spelar en central roll.

I forskning inom lärande betonas ofta konstruktion av kunskap, sociokulturella faktorer och situationsbetonade lärandemiljöer. Begreppet kopplas till communities of practice, reflexivt handlande och formativ återkoppling. Självreglerat lärande och deliberate practice lyfts som viktiga mekanismer för kompetensutveckling över tid.

Praktiker inom lärandepraxis inkluderar metoder som problembaserat lärande, undersökande och frågebaserat lärande, arbetsbaserat lärande och praktiknära utbildningar. Simuleringar, portföljer och reflektiva dagböcker används ofta för att dokumentera och utveckla färdigheter. En framgångsrik lärandepraxis kännetecknas av tydliga lärandemål, systematisk återkoppling, scaffolding och möjligheter till självständig reflektion.

För skolor, universitet och yrkesutbildningar innebär lärandepraxis att utforma lärmiljöer som stödjer övergången från nybörjare till kompetent utövare. Fokus ligger på överförbar kunskap, problemlösningsförmåga och anpassningsförmåga i professionella kontexter. Bedömning betonar process och prestation genom formativ bedömning, portföljer och autentiska uppgifter, ofta i nära samarbete mellan studenter och handledare.