läkningsförloppet

Läkningsförloppet är de biologiska processer som återställer vävnadens funktion och struktur efter skada eller kirurgiskt ingrepp. Det inleds ofta med hemostas, då blodkärl dras samman och en fibrinpropp bildas för att stoppa blödning. Därefter följer inflammationsfasen, som varar dagar och kännetecknas av cellinfiltration och rensning av nekrotisk vävnad. I proliferationsfasen byggs ny vävnad upp genom granulationsvävnad, angiogenes och epitelialisering längs sårets kant, medan fibroblaster syntetiserar kollagen som fyller hålrummet. Remodelleringsfasen, som kan pågå veckor till månader, innebär omvandling av kollagen och ökad vävnadstyrka genom mognad och omstrukturering.

Läkningssättet kan delas in i primär läkning, där sårlätskanter sammanfogas direkt och såret läker med små ärr, samt sekundär läkning, där såret läker från botten upp och ofta lämnar ett större ärr och längre återhämtningstid.

Faktorer som påverkar läkningsförloppet delas vanligtvis in i lokala och systemiska. Lokala faktorer inkluderar infektion, dålig perfusion eller ischemi, nekrotisk vävnad, främmande material och rökning. Systemiska faktorer omfattar ålder, näringsstatus (särskilt protein, vitamin C och zink), diabetes, undernäring, immunstatus och användning av mediciner som kortikosteroider. Övergripande är individuelle variationer och sårläkningsförloppets tid beroende av skadans art och patientens hälsa.

Klinisk vård fokuserar på korrekt sårvård, rengöring och debridement vid behov, fuktigt sårklimat, kontroll av infektion, adekvat nutrition samt smärtlindring och uppföljning.