lyssmåling

Lyssmåling är praxis att kvantifiera ljus i termer av intensitet, fördelning och spektralt innehåll för att förstå hur ljus upplevs och hur det används i olika miljöer eller av olika ljuskällor. Vanliga mått är illuminans (lux) som beskriver ljus som faller på en yta och luminans (cd/m2) som beskriver hur starkt en yta upplevs enligt ögat. Spektral information fås genom att mäta en ljuskällas spektrala kraftfördelning (SPD); därifrån kan färgtemperatur (CCT) och färgåtergivning (CRI) beräknas.

Instrument: Luxmätare för illuminans, fotometriska mätinstrument, spektrofotometer och integrerande sfärer används för mer detaljerade spektrala mått. Mätningarna bör kalibreras mot nationella eller internationella standarder och vara spårbara till t.ex. CIE-standardobservat och ljuskällor.

Metoder och standarder: CIE definierar standardobservat och geometrier för mätning av ljus. ISO-standarder ger procedurer för kalibrering, fältmätning och dokumentation av belysningsnivåer. Vid mätning av rumsljus anger man ofta mätgeometri, avstånd, tidpunkt och omgivningens färgtemperatur.

Användning: Belysningsdesign i arbetsmiljöer, kontor och offentliga miljöer; fotografi, film- och displaykalibrering; växtbelysning inom jordbruk. För att tolka data används ofta lux eller cd/m2 tillsammans med SPD- eller CCT-värden.

Begränsningar: Sensorers spektralfunktioner skiljer sig från ögats respons; mätresultat påverkas av läge, reflexer och temperatur. Prisvärda mätare ger oftast begränsad spektral information.