luktdefekter

Luktdefekter är tillstånd där luktsinnet är nedsatt eller förändrat. Den vanligaste uppdelningen omfattar anosmi (fullständig förlust av luktförmåga), hyposmi (nedsatt lukt), parosmi (förvrängd luktupplevelse) och phantosmi (upplevelse av lukt utan luktstimuli). Lukt är kopplat till smak och säkerhet, och defekter kan påverka näring, sociala relationer och förmågan att upptäcka faror som brand eller gaslarm.

Vanliga orsaker inkluderar postviral anosmi efter luftvägsinfektioner (till exempel influensa och covid-19), kronisk rhinosinusit med eller utan polyper, näspolyper och annan nässlemhinneinflammation, näs-/sinusrelaterade strukturella problem, huvud- och ansiktstrauma, samt neurodegenerativa sjukdomar (till exempel Parkinsons eller Alzheimers). Äldre ålder, långvarig exponering för irriterande ämnen eller vissa läkemedel kan också bidra. I vissa fall är orsaken idiopatisk.

Diagnostik består av noggrann anamnes och objektiva luktidentifieringstester som Sniffin’ Sticks eller UPSIT, ofta kompletterat med bedömning av livskvalitet. Vid misstanke om bakomliggande sjukdom används bilddiagnostik som CT eller MRI för att utvärdera näsbihålor och strukturer i nässvalget.

Behandling är i första hand riktad mot underliggande orsak. Det kan innefatta behandling av kronisk rhinosinusit (nasa­lkortikosteroider, kirurgi vid polyper), avlägsnande av irritationskällor och allergihantering. En evidensbaserad metod är luktträning, där regelbundna luktexponeringar över flera månader används för att förbättra luktsinnet hos många patienter. Prognosen varierar; viss återhämtning ses särskilt vid postviral orsak och hos yngre patienter, men andra har långvariga eller permanenta luktdysfunktioner.

Luktdefekter påverkar livskvalitet och säkerhet, och uppföljning bör inkluderas i vården.