luftvägssystem

Luftvägssystemet är ett samlingsnamn för alla organ och strukturer som deltar i andningen: ventilation av luft in i kroppen och gasutbytet mellan lungorna och blodet. Det delas ofta in i övre luftvägarna och nedre luftvägarna. Övre luftvägarna består av näshålan, näsgångarna, bihålorna, svalget och struphuvudet och fungerar som uppvärmare, fuktare och filter samt som del av tal- och skyddsapparaten. Nedre luftvägarna omfattar luftstrupan (trachea), bronkerna och bronkiolerna samt alveolerna där gasutbytet sker.

Anatomi: Luftvägssystemet har en ledande zon som för in luft utan gasutbyte och en respiratorisk zon där gasutbytet sker. Luftvägsslemhinnan består av cilierat epitel med slemproducerande celler som bildar mucus; cilierna transporterar slem uppåt till svalget (mucociliär clearance). Alveolerna i lungorna är små utbuktningar omgivna av kapillärer, där syre diffunderar till blodet och koldioxid färdas ut.

Fysiologi och reglering: Andningen styrs av andningscentra i hjärnstammen (medulla oblongata och pons). Kemoreceptorer i karotis och aorta samt central kemoreceptorer övervakar pH, pCO2 och pO2 och justerar andningsfrekvens och tidalvolym. Gasutbytet sker genom diffusion över alveolväggarna; syre binds till hemoglobin och koldioxid transporteras till lungorna. Luftvägssystemet skyddar sig också via immunförsvar, slemhinnans försvar och reflexer som hosta och nysning. Larynx deltar i tal och skyddar luftvägarna.

Clinical relevance: Vanliga tillstånd som påverkar luftvägssystemet inkluderar astma, kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL), infektioner som pneumoni, interstitiella lungsjukdomar och lungcancer. Diagnostiska metoder innefattar spirometri, peak expiratory flow och bilddiagnostik såsom röntgen eller CT. Behandlingar syftar till att förbättra ventilation, underlätta gasutbyte och skydda luftvägarna.