luftförvaring

Luftförvaring är en energilagringsteknik som bygger på att lagra energi i form av komprimerad luft. Systemet används främst för att balansera elnätet genom att lagra överskott av el och släppa ut energi vid hög efterfrågan. Lagret kan vara geologiskt under jordens yta eller i yttre pressade behållare.

Tekniken använder två huvudsätt: yttre pressade kärl – som stora tankar eller rörsystem – och underjordisk lagring i saltformationer, uttjänta gasfält eller akviferer. Luften komprimeras vanligtvis till flera tiotals bar och hålls tryckt tills den behövs. Värmen som uppstår under kompression kan lagras och återvinnas vid expansion i vissa system, vilket ökar effektiviteten.

Användningsområden inkluderar elnätsbalansering, spetslasthantering och som backup för kritisk infrastruktur. Luftförvaring ger snabb respons och kan komplettera förnybar energi som vind och sol. Nackdelar är att det kräver stora land- eller bergutrymmen, har relativt låga lagringsdensiteter jämfört med andra energilagringsformer och kan innebära miljö- och säkerhetsutmaningar.

Historiskt har kommersiella CAES-anläggningar byggts sedan 1970-talet, med första kommersiella anläggningen i Huntorf, Tyskland, 1978. Utvecklingen fokuserar på att förbättra verkningsgraden och minska kostnaderna, bland annat genom bättre värmeåtervinning och optimerad geologisk lagring. Framtiden för luftförvaring betraktas som en viktig del av energilagringslösningar för ett förnyelsebart system.