loggningsnivåer

Loggningsnivåer är kategorier som används i mjukvarusystem för att märka allvarligheten eller typen av händelser som loggas. Genom att ange en nivå kan systemet filtrera bort mindre viktiga meddelanden och bara visa eller lagra det som är relevant för aktuellt behov.

Vanliga loggningsnivåer inkluderar: TRACE eller spårning (mycket detaljerad information om exekvering), DEBUG (diagnostisk information för utveckling), INFO (normal drift och händelser av intresse), WARNING eller VARNING (potentiella problem eller onormala situationer som inte är fel), ERROR eller FEL (fel som påverkar funktionalitet), samt CRITICAL eller KRITISKT/FATAL (allvarliga fel som ofta påverkar systemets övergripande funktion). Terminologin kan variera mellan ramverk, men principen är densamma.

Användning av nivåer gör det möjligt att kontrollera vilken mängd loggdata som produceras. Den konfigurerade minsta nivån avgör vilka meddelanden som skrivs ut eller lagras. Nivåer kan sättas per modul och kan justeras beroende på miljö, till exempel utveckling, test eller produktion. En högre nivå i produktionen minskar mängden logg och påverkan på prestanda, medan lägre nivåer används vid felsökning.

Bästa praxis inkluderar att undvika loggning av känslig eller personuppgift, använda strukturerad loggning där möjligt, och bifoga kontext som användar-id, begärandeförfrågan och tidsstämplar. Se till loggrotation och arkivering samt att olika delar av systemet har lämpliga nivåer. Exempel på ramverk är Pythons logging, Java Log4j/Logback och Node.js Winston, där loggningsnivåer är centrala för hur utdata filtreras och visas.