livsmedelsreglering

Livsmedelsreglering avser systemet av lagstiftning, regler och myndigheter som styr produktion, hantering, märkning och försäljning av livsmedel som är avsedda för mänsklig konsumtion. Syftet är att skydda folkhälsan, säkerställa livsmedelshygien, främja korrekt information till konsumenterna och möjliggöra fri konkurrens inom EU:s inre marknad.

Ramverket är främst EU-omfattande: förordning (EG) 178/2002 upprättar allmän livsmedelslagstiftning och ansvarsfördelningen mellan medlemsstaterna; förordning (EG) 852/2004 om hygien i livsmedelsproduktionen; förordning (EG) 853/2004 om särskilda hygienregler; förordning (EG) 1169/2011 om livsmedelsinformation till konsumenter; samt relaterade åtgärder om mikrobiologiska kriterier och näringsdeklarationer. Medlemsstater implementerar dessa regler genom nationell lagstiftning och behöriga myndigheter.

I Sverige genomförs tillsynen och den nationella regleringen främst av Livsmedelsverket under Livsmedelslagen och tillhörande förordningar. Livsmedelsverksamheter måste säkerställa säker produktion och hantering, tillämpa HACCP-baserat ledningssystem, upprätthålla spårbarhet och hantera återkallelser. De är ansvariga för korrekt märkning, inklusive allergeninformation och i förekommande fall näringsdeklaration, ursprungsinformation samt bäst före- eller sista förbrukningsdatum. Myndigheten utfärdar inspektionsbehörigheter för vissa verksamheter (t.ex. livsmedelsanläggningar och slakterier) och tillhandahåller vägledningar och riskbedömningar. Andra myndigheter kan vara involverade i gränskontroll, import/export och konsumentinformation.

Livsmedelsreglering berör även livsmedel av animaliskt ursprung, foder- och livsmedelssäkerhet, hållbarhet och miljöhänsyn samt gränsöverskridande handel inom EU. Den utvecklas kontinuerligt genom nya EU-förordningar och nationella uppdateringar i takt med nya risker och tekniska framsteg.