livscykelbaserade

Livscykelbaserade metoder avser angreppssätt och beslutsprocesser som utgår från hela livslängden hos en produkt, tjänst eller infrastruktur – från råvaruutvinning och produktion till användning och slutlig återvinning eller avfallshantering. Målet är att fånga miljö-, ekonomiska och sociala konsekvenser över varje fas och att stödja hållbar utveckling och resurseffektivitet.

Inom miljövetenskap och design används livscykelbaserade metoder ofta i form av livscykelanalys (LCA) och livscykelkostnadsanalys (LCC). Ett livscykelperspektiv i design kallas ibland Design for Life Cycle och innebär att man överväger hur produkter och system kan minimera påverkan genom hela sin livslängd, exempelvis genom materialval, energiförbrukning, underhåll och möjligheter till återbruk.

Grundläggande begrepp är att definiera funktionell enhet och att sätta tydliga systemgränser; data samlas in för varje fas och används för jämförelser mellan alternativ. Vanliga faser inkluderar råvaruutvinning, tillverkning, distribution, användning, underhåll, återanvändning/återvinning och slutlig avfallshantering.

Användningsområden finns inom byggnation, elektronik, fordonssektorn och konsumentprodukter. Fördelar med livscykelbaserade metoder är bättre jämförelse av alternativa lösningar, potentiell minskning av miljöpåverkan över tid och långsiktiga ekonomiska insikter. Utmaningar inkluderar behov av kompletta data, osäkerheter i antaganden och att gränserna mellan faser ofta är tvetydiga, vilket kräver tvärvetenskapligt samarbete.

Se även: livscykelanalys, design för återbruk, cirkulär ekonomi.