likviditetspremie

Likviditetspremie är den extra avkastning som investerare kräver för att hålla en tillgång som är mindre likvid än en jämförbar, mer likvid tillgång. Den speglar likviditetsrisken – risken att inte kunna sälja tillgången snabbt eller till ett rimligt pris utan hög kostnad eller prisavvikelse. Ju mer illikvid tillgången är, desto högre får premien antas vara. Likviditetspremien får ofta konsekvenser för prisbildningen i finansiella marknader och för vilka typer av investeringar som finansieras.

Tillgångar där likviditetspremie brukar märkas ut inkluderar företagsobligationer med låg likviditet, räntebärande instrument med få aktiva marknader, småbolagsaktier, privata marknader som private equity och fastighetsinvesteringar, samt vissa inhemska eller icke-standardiserade skuldförbindelser. I jämförelse med mycket likvida tillgångar som statsskuldväxlar eller stora nationella obligationslån kräver investerare högre avkastning för illikvida instrument.

Teoretiskt kan likviditetspremien förstås som en komponent i avkastningen på längre löptider enligt termstruktur-teorierna. Enligt likviditetspremie-teorier innebär längre löptider ofta en inbyggd premiekompensation som speglar ökade svårigheter att sälja i en stressad marknad. I praktiken mäts likviditetspremien ungefär genom att jämföra avkastningskurvor eller räntespreads mellan likvida och mindre likvida tillgångar samt genom proxier som handelsvolym, bid-ask-spread och prisrörlighet.

Premien varierar över tid och ökar ofta i finansiell oro. För investerare och låntagare är förståelsen av likviditetspremien viktig vid prissättning, riskhantering och beslut om finansiering eller portföljförvaltning.