liftkraften

Liftkraften, eller lyftkraften, är den uppåtriktade kraft som uppstår när ett föremål rör sig genom en fluida miljö. Inom flygteknik är liftkraften den kraft som övervinner föremålets vikt och gör det möjligt att flyga. Den verkar vinkelrät mot den relativa strömmen av fluiden och pekar uppåt när flygningen sker normalt mot marken.

Lyft uppstår främst genom att vingformen accelererar luften runt vingens yta och därigenom skapar en tryckskillnad mellan ovansidan och undersidan. Ovanpå vingens yta blir trycket ofta lägre än längre ned, vilket ger en nettokraft uppåt. Fenomenen kan förklaras med Bernoullis princip och Newtons tredje lag; båda beskriver hur luftflödet omdirigeras av vingprofilen och hur kraftmomentet överförs till flygkroppen.

Den generella formeln för lyftkraften är L = 0.5 · ρ · v^2 · S · Cl, där ρ är luftens densitet, v den relativa hastigheten mellan flygaren och luften, S vingens planare yta och Cl liftkoefficienten som beror på vingprofilen och vingens vinkel mot strömmen (angle of attack). Cl varierar med profil och inställning och kan minska vid stall när luftflödet separeras från vingytan.

Faktorer som påverkar lyftkraften är luftdensitet, hastighet, vingens area och form samt vinkeln mot strömmen. Vid hög vinkel kan lyftkraften minska kraftigt i vad som kallas stall. Andra påverkningsfaktorer är Reynoldsnummer och flödeskvalitet.

Användningar inkluderar flygplan och helikoptrar, där lyftkraften används för att motverka tyngdkraften och möjliggöra flygning.