leukotrieenreseptorin

Leukotrieenreceptorn är en grupp G-proteinkopplade receptorer som binder leukotriener, inflammatoriska lipidmediatorer som bildas vid olika immunologiska svar. I svenska sammanhang används ofta termen leukotrieenreceptorn, och den kan ibland felaktigt skrivas leukotrieenreseptorin. Receptorerna spelar en central roll i regleringen av luftvägs- och kärlinflammation och är mål för vissa läkemedel vid astma och allergi.

De mest studerade underfamiljerna är CysLT1 och CysLT2, vilka främst binder cysteinylleukotrienerna LTC4, LTD4 och LTE4. Det finns även receptorer för LTB4, kända som BLT1 och BLT2, vilka verkar i neutrofila och andra immunologiska celler. Receptorerna uttrycks i luftvägsvävnad, glatta muskelceller, endotel och vissa immunceller.

Vid receptoraktivering aktiveras G-proteinkopplade signalvägar, vanligtvis via Gq, vilket leder till aktivering av fosfolipas C, ökat IP3 och DAG, samt ökande intracellulärt Ca2+. Detta kan orsaka bronkospasm, ökad vaskulär permeabilitet och rekrytering av eosinofiler, vilket bidrar till inflammatoriska processer i luftvägarna.

Farmakologi: Leukotrieenreceptorantagonister som montelukast, zafirlukast och pranlukast hämmar ofta CysLT1-receptorn och därigenom minskar bronkkonstriktion och inflammatoriska effekter, särskilt vid astma och allergisk rinit. Behandlingens effekt varierar mellan patienter och biverkningar är vanligtvis milda.

Sammanfattningsvis är leukotrieenreceptorer viktiga medverkande i inflammatoriska processer, särskilt i luftvägssjukdomar, och utgör fortsatt fokus för forskning och läkemedelsutveckling med målet att förbättra tolerabilitet och effektivitet.