laseranvändning

Laseranvändning avser användningen av laserinstrument för ett brett spektrum av syften där ljusets speciella egenskaper—hög intensitet, koherens, monokromatiska våglängder och god riktbarhet—nyttjas. En laser fungerar genom förstärkning av stimulering av emission av strålning och producerar i regel en fokuserad, mycket riktad stråle.

Vanliga lasertyper inkluderar gaslasrar (t.ex. CO2), fasta lasrar (t.ex. Nd:YAG), diodlasrar och fiberlasrar samt dye-laser som använder färgadditiva vätskor. Olika tekniska lösningar ger olika våglängder, effekt och strålkvalitet, vilket gör dem lämpliga för allt från mikromekanisk bearbetning till stor skärning.

Användningsområdena är bland annat industriell bearbetning (skärning, svetsning, ytbehandling), medicinsk vård (ögonkirurgi och dermatologi), vetenskaplig forskning (spektroskopi och mätning), telekommunikation (fibreroptiska länkar) samt konsumentprodukter (infraröda och synliga diodlasrar i skivor och projektorer).

Säkerhetutmaningar inkluderar risk för ögonskador och hudbesvär. Laserutrustning klassificeras i olika klasser (1–4) beroende på risk, och arbete kräver riskbedömning, skyddsåtgärder, avskärmning och utbildning. Reglering varierar, men i EU följer man ofta EN/IEC 60825‑1 och nationella tillsynsregler; i USA används ANSI Z136‑serien.