landområden

Landområden är geografiska delar av fast mark som kännetecknas av markanvändning, landskap och ekosystem. Begreppet används inom geografi, markanvändningsplanering och naturvård för att beskriva hur marken används och hur olika samhällsintressen som produktion, bostäder, naturvärden och rekreation samverkar över en yta. Olika landområden avgränsas ofta av naturliga gränser som berg, floder eller kustområden, men kan också definieras genom administrativa eller planmässiga gränser.

Vanliga typer av landområden inkluderar skogsmark, jordbruksmark, betesmark och bebyggd mark. Mindre vanliga men viktiga kategorier är natur- och kulturmiljöer samt skyddade områden där bevarande står i fokus. Markanvändningen inom ett område kan beskrivas i termer av andel av total yta, och i planeringsarbete används ofta markklassering eller markanvändningskategorier för jämförelser. Geografiska informationssystem används för att kartlägga och analysera landområden över tid.

Sammanfattningsvis utgör landområden en grundläggande byggsten i landskapets funktion och utveckling. Förvaltning och bevarande kräver kunskap om hur olika landområden påverkas av faktorer som urbanisering, jordbrukspolitik, skogsskötsel och klimatförändringar, samt hur nya projekt påverkar ekosystemtjänster, biologisk mångfald och människors livsvillkor.